iPad läsplatta mobil smartphone barn förskola Wi-Fi trådlöst nätverk

Jag skrev ett inlägg om att jag tycker att kommuner som jobbar med giftfri förskola måste höja ambitionsnivån, med Sundbyberg som ett exempel.

Utav den feedback som jag har fått från framförallt förskollärare så verkar det vara en osannolik resursbrist. Mitt motargument är att den enskilda förskolan snabbt ska avlägsna gamla leksaker som enligt EU:s Leksaksdirektiv inte längre skulle få säljas i butik utan att känna att allt som avlägsnas måste ersättas. Jag tänker att det redan finns så mycket leksaker att en viss reducering inte skulle vara något problem.

Men trots att man inte behöver ersätta allt så behövs det såklart ett tillskjutande av resurser så att förskolor har möjlighet att köpa in nya, giftminimerade leksaker i olika material. Om bilden som återges av de berättelser jag får speglar ett större sammanhang så är det minst sagt ett problem.

Det anses alltså i åtminstone en del fall inte finnas tillräckligt med pengar för att säkerställa implementeringen av en giftfri förskola. Jag förespråkar en högre dos kreativitet och att man exempelvis borde söka efter gratis leksaker i naturen. Men i slutändan kommer man inte ifrån att finansiella resurser såklart också har en viktig roll.

Om det finns en brist på resurser för att säkerställa en hälsosam förskola men samtidigt investeras i läsplattor och annan teknisk utrustning så anser jag att man helt klart gör en felaktig prioritering. Jag är intresserad av teknologi och ser att teknologi kan ha en relevant roll i skolan – men INTE redan på förskolan. Varför ska våra minsta barn hålla på med läsplattor när det finns så mycket annat vi borde fokusera på för att främja barnens utveckling?

Det känns lite som en lekstuga där personal får WiFi-nätverk och läsplattor, och sedan försöker att hitta relevanta sätt att få in detta i förskoleverksamheten. Här är ett exempel på hur man lär barnen i förskolan att använda QR-koder.

Syftet är att, enligt IKTSidan, “skapa QR-koder tillsammans med barnen där pedagoger och vårdnadshavare kan reflektera tillsammans med barnet. Genom QR-koder kan vårdnadshavarna höra barnens berättelser och reflektioner kring en teckning eller en bild i en lärandesituation. Barnen själva kommer med idéer om hur det kan användas.”

Jag vill inte rikta någon kritik mot den enskilda läraren i klippet, men jag tycker snarare att detta känns som en felprioriterad aktivitet. Jag tycker som bekant inte ens att förskolor ska ha trådlösa nätverk installerade med hänvisning till försiktighetsprincipen (se detta inlägg med mina tankar kring strålning). Än mindre att använda mobiler, läsplattor och hålla på med QR-koder.

Jag är inte teknikfientlig. Men jag anser att förskolan INTE är rätt forum för detta. Fokusera istället på att skapa en riktigt hälsosam miljö för våra minsta och använd enkla pedagogiska grepp för att utveckla barnens inneboende kreativitet och andra fantastiska förmågor. Skapa tidigt i barnens liv en nära relation till naturen. Tekniken kan komma senare under skolgången. Det är vad jag tycker.

Image: Raúl Hernández González