Barn och plaster på förskolan

Sommar har övergått i höst och det är i dessa dagar många inskolningsaktiviteter ute på förskolorna. Jag har på flera håll tyvärr fått höra om mammor som redan efter några dagar känner sig som ‘den jobbiga mamman’.

Det har nog i alla tider känts nervöst att skola in sitt barn på förskolan, men nu när debatten om behovet av en giftfri förskola har tagit fart så har ytterligare en dimension att må dåligt över adderats.

Även om de fortfarande utgör en liten minoritet, så är det trots allt alltfler föräldrar som läser på om vad som kan vara giftigt i en förskolemiljö. När de sedan i samband med inskolningen stöter på mycket av dessa saker och material där deras son eller dotter ska gå så sätter sig en klump i magen. En känsla av maktlöshet infinner sig.

I det här läget så skulle klumpen och känslan inombords lätta avsevärt om förskolepersonalen valde att agera empatiskt och lyssna på och ta till sig föräldrarnas synpunkter. Det vore hoppingivande om de visade att personal och föräldrar sitter i samma båt – och att båda parter har ett entydigt fokus på att sätta barnets hälsa i centrum. Att förskolan har en plan för en giftfri förskola på plats som det kommande halvåret steg för steg kommer att genomföras. Alternativt att man öppnar upp för att skapa en miljögrupp bestående av personal och föräldrar som får i uppdrag att ta fram och implementera en plan.

Istället för att samtliga förskolor redan i dagsläget har en lagd plan för hur man steg för steg ska giftminimera sin förskolemiljö, så tycks det utifrån de berättelser som jag tagit del av inte alls vara ovanligt att en förskolechef kan ge responsen “det är så det är” när en förälder förfasas över att alla muggar, tallrikar etc som barnen använder är av plast. När det istället är en självklarhet att varje förskola ska ha plastbantning som ett av sina prioriterade mål för de miljöer där barnen vistas, såväl inne som ute.

Att en mamma ska behöva känna sig jobbig. Att hon ska behöva känna sig ensam och utelämnad till följd av att varken andra föräldrar eller förskolepersonal till synes bryr sig om att miljön på förskolan de facto utsätter barnen för gifter helt i onödan – det anser jag vara en kränkning. Det gör mig ledsen och jag funderar hur det själv kan komma att kännas när det väl är dags för oss att skola in Alicia.

Jag pratar förresten om att mamman känner sig jobbig – varför då? Tyvärr tycks frågan om gifter främst engagera mammorna. Vet inte varför det är så, men min förhoppning är att även papporna ska komma med i leken och göra sina röster hörda. Jag hoppas att många par hittar barnvakt så att båda kan komma till mina föreläsningar i oktober. 🙂

Bild: Gerry Thomasen