giftfri förskola mjuka leksaker i naturmaterial

Jag upplever att det går för långsamt för Sveriges kommuner att inte bara utarbeta en plan för en giftfri förskola utan än mer så vad gäller dess implementering.

Och utifrån att ha tagit del av några ambitiösa planer så ter sig genomförandet vara inkonsekvent och bristfälligt. Nu när man jobbar med den här frågan så gäller det att implementera en kemikaliesmart och hälsosam förskola på riktigt och på ett sådant sätt att det sker en reell beteende- och kulturförändring bland personalen ute på de enskilda förskolorna.

Annars finns risken att vi om blott några år är tillbaka i en situation då det finns anledning att på nytt inventera och rensa bland förskolornas prylar. En beteendeförändring ska vara långsiktig och den ska grunda sig på kunskap om varför saker ska göras på ett visst sätt.

Jag märker att det lyfts fram olika skäl till varför förverkligandet av en giftfri eller giftminimerad förskola är för långsam respektive att implementeringen inte går hela vägen som skulle behövas för att värna om barnens hälsa.

Nedan listar jag 5 dåliga skäl som på ett olyckligt sätt kan sätta hinder för den giftfria förskolan:

Bristande kunskap & engagemang
Det finns utmärkt dokumentation från Naturskyddsföreningen som gör att vem som helst hos förskolepersonalen inom loppet av 4-6 timmar kan komma en bra bit på vägen att förstå vilka de prioriterade områdena är och varför.

I och med att kommuner nu satsar på en giftfri förskola så tillgängliggörs expertis från kommunen för att hjälpa till med att inventera förskolan och identifiera vad som bör avlägsnas från lokalen samt vad som kan vara bra ersättningsalternativ i de fall som det är relevant.

För att säkerställa att den nya situationen upprätthålls så rekommenderar jag att minst en person bland förskolepersonalen sätts som ansvarig för dessa frågor. Denna person ska vara drivande och hjälpa till att engagera övrig personal för att alla ska veta hur man ska förhålla sig vid inköp av varor eller gåvor från föräldrar. Denna person skulle mycket väl kunnas ges titeln hälsoansvarig – det är ju det som det handlar om. Barnens hälsa. Det ska vi aldrig glömma.

Dålig ekonomi
Det är tyvärr solklart att kommunernas ekonomi ser allt annat än ljus ut framåt och förskolorna har även historiskt givits knapphändiga resurser att röra sig med. I samband med kommuners satsning på en giftfri förskola så är det viktigt att kommunen skjuter till pengar för de större förändringar som kan behöva göras. Exempelvis kan det handla om att byta ut ett ftalat-fyllt PVC-golv mot ett golv i trä eller linoleum.

Däremot finns det väldigt mycket som kan göras även med små resurser. Många leksaker som inte är lämpliga som leksaker kan avlägsnas utan att de behöver ersättas. Förskolan måste bli mer kreativ och se att barnen inte behöver en stor mängd leksaker för att trivas och utvecklas. Håll istället antalet leksaker begränsat och då gärna mindre deskriptiva saker i trä, textil etc som kan främja barnens kreativitet.

Ökad arbetsbörda
I olika diskussioner har jag tyvärr tagit del av att det finns förskolor vars personal motsätter sig att byta från tallrikar i plast till porslin på grund av att det då innebär tyngre lyft. Alltså detta kan bara inte vara sant, tänker jag. Har förskolekulturen blivit så bekväm av sig att man resonerar om arbetsmiljö på denna nivå när det handlar om barnens hälsa?

Som del av övergången till en mer hälsosam förskola så är det viktigt att fasa ut all plast i samband med matlagningen och barnens måltider. Bra material är då framförallt glas, porslin och rostfritt stål. Förändrade och vissa adderade arbetsmoment för personalen ska inte få sätta käppar i hjulen för att förbättra barnens miljö. Punkt. Barnen är förskolans kunder och man ska utgå ifrån deras behov.

Absolut så ska arbetsmiljön för personalen vara så bra som möjligt, men man måste ha ett sansat perspektiv på det och inte tala om att porslinstallrikar är för tunga. På alla skolor i landet används ju porslin och det påtalas inte som något problem för den personalen. Varför ska då förskolan hanteras som ett undantag? Man kan ju se över rutiner så att man exempelvis har vagnar med hjul som man kan ställa disken på vid förflyttning.

Om man vill undvika vikten av porslin så är rostfritt stål ett mycket bra alternativ. Vi har använt tallrikar och skålar i rostfritt stål till vår dotter och dessa är betydligt lättare. De är mer hållbara för smällar än porslin. Två negativa aspekter med fat i rostfritt stål är att de initialt blir väldigt varma undertill samt de riskerar att bullra extra mycket om de kastas i backen. Annars är det ett utmärkt material till muggar, bestick och tallrikar. Dock dyrare vid inköp än porslin.

Tillgänglighet
Jag har förstått att ett argument som talar för konstgräs och mjuk asfalt ute på lekplatser istället för hälsosammare material såsom sand och bark är för att tillgodose bra tillgänglighet för funktionshindrade och rullstolsburna.

Jag är själv handikappad i form av grav tinnitus och har stor empati för alla former av handikapp, men i det här fallet så blir alla barn förlorare i och med att det anläggs ohälsosamma underlag på lekplatser som frekventeras av småbarn.

Jag tänker att tillgängligheten här måste ge vika något för hälsoperspektivet. Men naturligtvis bör man utvärdera vilket alternativt hälsosamt material som ger bäst tillgänglighet. Jag tror att bark borde vara bättre än sand för att ta sig fram med rullstol.

Eftersom lekplatser är platser avsedda för små barn så tänker jag att det alltsom oftast finns vuxna med och då kan de assistera funktionshindrade om det skulle uppstå något problem med underlaget.

Buller
Eftersom jag lider av tinnitus så är jag väldigt intresserad av ljud och buller i vårt samhälle. Det är viktigt att akustiken/ljudmiljön på förskolan är god för att både barn och personal ska må bra.

Men det finns en risk med att initiativ med syftet att minska buller genom valet av leksaker går stick i stäv med behovet av att skapa en mer kemikaliesmart förskola. Jag läste om ett forskningsprojekt i Umeå som undersökt ljudvänliga leksaker. Nu ska man ta fram en checklista som ska hjälpa förskolan vid inköp av leksaker. Man lyfter fram träleksaker som problematiska och bullriga och andra mjukare skumgummi-material som mer fördelaktiga.

Dessa mjuka material kommer högst sannolikt handla om olika typer av plaster som riskerar att exponera barnen för oönskade ämnen. Det här angreppssättet blir mycket olyckligt och jag hoppas att studien inte får något genomslag.

Istället för att ta bort träleksaker så bör trä snarare bli en mer framträdande del av leksaksmixen så att vi i fortsättningen slipper havet av plast. Och det finns även olika lättare träslag som man kan välja ur ett bullerperspektiv.

Det finns dock en mycket god möjlighet att addera fler tysta leksaker som också är giftminimerade – men då inte i form av syntetiska plastmaterial utan snarare i olika naturmaterial. Jag vill se mycket mer av stickade, virkade och sydda leksaker i ekologiskt, miljömärkt bomull, ull, lin etc.

Det finns redan krav ställda på förskolemiljöns akustik och det är enormt viktigt att dessa efterlevs. Min bild är att akustiken tyvärr ofta är undermålig. Genom att ha en bra ljudmiljö i lokalen så kan man använda även träleksaker utan att bullernivån blir för hög.

Ljudbilden kan förbättras genom att använda mycket tyg i lokalen, ljudabsorberande ull, miljömärkta ljudabsorberande akustiska plattor etc. Akustiken är mycket viktig och varje förskola bör kontrolleras utifrån det perspektivet.

Med de stora barngrupper som ofta råder så är det hälsoskadligt för såväl barnen som personalen att vistas i lokaler med en för hög ljudnivå. Den biten löser man bäst genom att se över lokalen snarare än att byta ut enstaka leksaker. Fixa grundproblemet istället för att stävja vissa av symtomen.

Finns det andra skäl som du ser lyftas fram till nackdel för arbetet med en giftfri förskola? Lämna gärna en kommentar i kommentarsfältet nedan.

Bild: storebokkebruse

Kemikaliepappans nyhetsbrev är här!
Du får senaste nytt och exklusivt innehåll direkt i din mailbox. Välkommen till den växande rörelsen för en giftminimerad vardag.