Media rapporterar alltmer om förekomsten av skadliga kemikalier i samhället. Området är gravt eftersatt eftersom det fortfarande förekommer så mycket undermåliga, hälsofarliga produkter på marknaden som varken vuxna eller barn borde konsumera.

Men det är positivt att vi ser framsteg ske både avseende vår samlade kunskap om hur specifika kemikalier påverkar oss människor och att lagar och förordningar successivt skärps för att få bukt med problemen. Media och olika intresseorganisationer gör också ett allt bättre jobb med att pedagogisera och tillgängliggöra kunskap om dessa framsteg.

Att vi på bredare front tillgodogör oss kunskap om vad som kan vara skadligt för oss och våra barn är dock inte helt problemfritt. Med det kommer ofta även en överhängande stress och oro över vad vi dels kan ha utsatt oss själva eller våra barn för fram till dags dato, dels över allt det vi upplever att vi nu behöver göra framåt för att minimera förekomsten av giftiga kemikalier i vardagen.

Jag själv går igenom dessa känslor. När jag nu har börjat lära mig alltmer om olika produkters innehåll så tänker jag på det som min dotter har hunnit utsättas för innan jag hade kunskapen. Likaså har jag haft känslor av undermålighet då jag trots den nyvunna kunskapen ibland känt att jag inte har gjort tillräckligt mycket. Att jag gjort för många misstag trots att jag vet bättre.

Faktum är att det skulle vara mycket svårt, eller rent ut sagt ohållbart, att fullt ut anpassa livet efter vad som skulle innebära en optimal giftminimering för oss själva och våra barn. Det kan handla om tid, om pengar och huruvida det är praktiskt genomförbart. Men i takt med att marknaden börjar erbjuda fler giftfria alternativ så blir det naturligtvis lättare.

Vidare kan det vara jobbigt att man bara har kontroll över sin egen hemmiljö medan miljöerna på förskolan, hos föräldrar och svärföräldrar, vänner etc kan lämna mycket att önska. Det är viktigt att berätta för människor i vår omgivning om saker som kan vara bra att undvika, men det kan lätt kännas frustrerande att de kanske inte delar eller förstår ens engagemang i frågan.

Jag kan tänka mig att många känner igen sig; åtminstone i viss mån. Man kan upprymmas av frustration och ångest över att samhället ser ut som det gör. Men mitt viktigaste budskap är att du – speciellt om du är förälder – söker och tar till dig information om vad som kan vara bra eller dåligt för ditt barn och sedan göra det du kan och mäktar med. Det är bättre att göra vissa saker än inga. Fokusera på det som du känner att du har möjlighet att förändra. Prioritera det som du upplever viktigast att tänka på och låt det andra vara. Det fundamentala är att du börjar tänka på de mest uppenbara sakerna du kan göra för att minimera förekomsten av giftiga kemikalier och sedan se det andra som en bonus. Allteftersom kommer du sedan att ha möjlighet att ta ytterligare steg framåt.

Vissa föräldrar har sannolikt perspektivet att det redan finns så mycket faror i samhället och att man borde kunna lita på sådant som faktiskt får säljas respektive förekomma i samhället. Men det perspektivet ställer jag mig kraftfullt emot. Vi har nu ökad kunskap om dokumenterat skadliga effekter av kemikalier och jag menar att det vore ansvarslöst att inte bry sig om det med hänvisning till de många andra riskerna i livet. Återigen, det viktiga är att du ändrar vissa beteenden i en giftminimerande riktning och hittar en balans som inte behöver påverka ditt liv negativt.

Det innebär dessutom ett solidariskt ställningstagande eftersom vi alla borde utnyttja vår uppenbara konsumentmakt för att hjälpas åt att forma ett gott samhälle. Ju fler av oss som ifrågasätter saker som butiker säljer desto större är chansen att de ska ta in andra, mer hälsosamma produkter. Och om vi slutar att köpa undermåliga produkter så kommer konsekvensen vara att företag tvingas att välja mellan att förbättra sig eller att gå under.

Jag hoppas att du redan har tagit steget in i ‘rörelsen’ för en giftminimerad vardag. Eller att du nu har beslutat dig för att börja sätta dig in i hur du kan ändra ditt beteende och dina konsumtionsvanor för att värna om såväl ditt som dina barns hälsa.

Hör gärna av dig till Kemikaliepappan och dela med dig av dina tips och erfarenheter. Eller ställ frågor om sådant du skulle vilja att jag skriver om på sajten.