Ambulans siren livets skörhet

På väg till jobbet idag passerade jag en ambulans på utryckning. Det har blivit så att varje gång jag hör ambulanssirenen så tänker jag lite extra på livet och hur viktigt det är att ha perspektiv på saker och ting.

Ingen av oss vet hur många hjärtslag vi har kvar på jorden och därför är det sunt om man regelbundet reflekterar kring vad som är viktigt i tillvaron och hur man bäst kan lära sig att bejaka livet, i såväl medgång som motgång.

För mig har just ambulanssirenen blivit en sådan trigger. Jag börjar med att tänka på den människa som ligger eller kommer att ligga inne i ambulansen och att en olycka när som helst kan ske.

Drivkraften att vilja bejaka livet ter sig extra stark när man har blivit förälder. Tanken på att antingen uppleva sitt barn gå bort eller att själv dö och inte längre få vara en del av sina barns liv är skrämmande. Då vill man verkligen lära sig att leva i nuet och tillvarata de tillfällen som ges att dela fina upplevelser med sina barn.

Även innan jag blev förälder så tänkte jag till och från på livet och döden. Då var det lite andra triggers.

Det kunde handla om enskilda händelser såsom när jag och en vän hängde en kväll i Little Rock, Arkansas med två tjejer som rörde sig i gäng/gangbanger-kretsar. Vi introducerades till gängens tillhåll och vi passerade platser där det nyligen skett drive-by-shootings.

Det gjorde ett stort intryck på mig att det meningslösa våldet när som helst kunde ta ett liv. Termen stray bullet är vanlig i USA eftersom drive-bys innebär att kulor kan flyga lite här och var och ibland ta liv som inte alls var inblandade i händelsen. När man ser på Sveriges samhällsutveckling så är jag ganska övertygad om att vi även här allt oftare kommer att behöva tampas med termen stray bullets. Det känns sorgligt och obegripligt att det tidigare, ur ett globalt perspektiv, så trygga Sverige tillåts att brytas ner mitt framför våra ögon. Som förälder får samhällsutvecklingen en så påtaglig betydelse eftersom man alltmer tänker långsiktigt på sina barns och barnbarns och barnbarnsbarns liv.

Jag såg även döden i vitögat när jag blev rånad av ett gäng i nattens Rio de Janeiro. Jag kom oskadd ut ur händelsen, men intrycket var starkt och bestående. Numera är det framförallt den mer vardagliga ljudbilden av en skyndande ambulans som gör att jag påminns om livets förgänglighet.

Det är sunt att tänka på livet och döden. Och framförallt är det sunt att se till att leva som om vår tid på jorden var begränsad. Vilket den ju är.

Bild: Moonhouse

Kemikaliepappans nyhetsbrev är här!
Du får senaste nytt och exklusivt innehåll direkt i din mailbox. Välkommen till den växande rörelsen för en giftminimerad vardag.