LEGO kemikalier innehåll ABS

Läs infografiken ovan som på ett mycket informativt sätt berättar om vilka huvudsakliga kemikalier som ingår i LEGO samt hur LEGO-bitarna tillverkas.

LEGO är alltså gjort av plasten ABS (akrylnitril butadien styren), en termoplastisk polymer som består av tre monomerer. Den första monomeren, akrylnitril, ger LEGO-bitarna styrka. Den andra, 1,3-butadien, ger dem slagseghet, dvs gör så att de är tåliga och inte spricker lätt. Och den tredje monomeren, styren, ger bitarna deras blänkande, hårda yta.

De här tre ingredienserna blandas upp med färgämnen och är sedan polymeriserade med hjälp av en så kallad initiator som heter potassium peroxydisulphate.

Om du är nyfiken så ser den kemiska formeln ut så här: (C8H8)x·(C4H6)y·(C3H3N)z

ABS-plasten utvecklades under kriget i början/mitten på 1940-talet, men LEGO började använda ABS 1963. Innan dess hade man använt cellulosa-acetat (CA). Med ABS fick man ett mer stabilt, slagtåligt och färgbeständigt material jämfört med CA. Båda materialen användes inledningsvis parallellt men kring 1970 slutade LEGO gjort av CA att säljas.

ABS anses vara en relativt säker plast och många som jobbar med frågan om giftiga kemikalier tycks rekommendera att LEGO/leksaker i ABS-plast tillhör den typen av hårda plastleksaker som är ok att behålla i barnrummet.

MEN de tre monomerer/kemikalier som ingår i polymeren ABS är giftiga var för sig. Hur ska man då tänka kring det?

Cecilia Hedfors från Naturskyddsföreningen förklarar det så här:

“Polymerer, som plaster till största del utgörs av, tas inte upp via huden, mag-tarm-kanalen eller via lungorna, de är för stora för att kunna göra det. Polymererna är i sin tur uppbyggda av så kallade monomerer, och rester av monomererna kan bli kvar i plasten efter det att plasten är färdig. Om monomerna i en plast anses farliga kan plasten vara farlig. Rester av monomerer som finns kvar från tillverkningen, eller frigjorda monomerer från nedbrytningen av plasten, kan läcka ut från plasten. Exempel på plaster som innehåller farliga monomerer är ABS, PC, PS och PVC. Men bara för att plasten innehåller farliga monomerer behöver inte plasten läcka dessa monomerer, det beror på hur de sitter bundna i plasten samt om det finns oreagerade monomerer kvar i plasten. Tyvärr behöver tillverkarna av plast inte redovisa om deras plast läcker monomerer eller inte.

ABS-plast läcker troligen inga monomerer då dessa är mycket hårt bundna till varandra. LEGO är alltså helt ok att leka med.”

Detta är alltså Naturskyddsföreningens ståndpunkt i frågan och jag känner god tillit till deras bedömningar. Samtidigt är det som vanligt så att det inte tycks finnas garantier kring plaster, inte ens för de mest säkra plasterna. Det finns alltsomoftast några avvägningar att tänka på och det finns alltid en viss risk att en plast under olika förhållanden läcker ämnen. Samt man behöver nästan alltid avsluta en bedömning av en plast med tillägget att ‘det är vad vi känner till i dagsläget’.

Värt att notera är förresten att LEGO inte enbart är gjort av ABS-plast eftersom LEGO-set kan innehålla delar som har andra egenskaper och som är gjorda av andra material.

Exempelvis så är klara och transparenta delar ofta gjorda av polykarbonat som innehåller det hormonstörande ämnet bisfenol A (BPA). Vissa andra delar som behöver vara mer flexibla än vad man kan uppnå med ABS består av andra plaster; det kan handla om klämmor, flaggor etc. Textildelar och snören är ofta gjorda av Delrin eller någon annan variant av nylon.

Klart står att ABS är en väldigt beständig plast och det är mycket positivt. Kombinerat med att LEGO är ett gigantiskt företag som tycks jobba väldigt seriöst med innehållet i sina produkter så är mitt antagande är att de har en rigid kvalitetsapparat som kontrollerar produkternas beständighet etc.

På Wikipedia Sverige hittade jag lite information om ABS-plastens resistens. Man skriver följande:

“ABS är resistent mot syror, alkaliska lösningar, alkohol, fett, olja, saltlösningar, mättade kolväten. Däremot är materialet känsligt för koncentrerade mineralsyror, aromatiska och klorerade kolväten, estrar och ketoner. Aceton är ett lösningsmedel för sampolymeren. Vattenupptagningen är högre än för PS vilket innebär att de elektriska egenskaperna försämras något. På grund av butadienet är ABS känsligt för UV-ljus vilket gör materialet olämpligt att användas utomhus. Då gulnar det, åldras och blir sprött.”

Jag har dock läst på flera andra ställen att ABS ska kunna vara känsligt för alkohol, vilket motsäger det som står ovan om att ABS skulle vara resistent mot det.

Min tanke kring ovan är dels att man då bör vara försiktig med att inte låta LEGO ligga öppet i starkt solljus på grund av ultraviolett strålning. Samt jag skulle inte använda några starka rengöringsmedel för att torka av LEGO utan då använda exempelvis en trasa fuktad med vatten.

Cecilia Hedfors på Naturskyddsföreningen har berört frågan om ABS-plastens resistens lite närmare:

“Det krävs hög värme för att bryta bindningarna i ABS-plast. Men jag skulle gärna se en studie på om och vad ABS-plast släpper vid olika påverkan (mekaniskt slitage, UV-ljus mm). Eftersom styren är misstänkt hormonstörande och ABS-plast används till barn vill man ju inte att det ska lossna några styren-molekyler.”

Att ABS-plasten är värmebeständig är väldigt bra. Enligt infografiken så börjar LEGO-bitarna att destabiliseras vid ca 80 grader. Den typen av polymer som ABS är har ingen exakt smältpunkt utan den ligger någonstans mellan 80 och 105 grader. Vid stadigvarande upphettning så börjar giftiga gaser såsom kolmonoxid (CO) att frigöras.

Jag tänker också på det där med mekaniskt slitage samt ABS-plastens beständighet över tid. Jag har ibland fått frågan om hur man ska se på äldre LEGO och, även om jag inte sitter inne på tillräcklig kunskap om det, så skulle jag använda försiktighetsprincipen och faktiskt rata det riktigt gamla LEGO:t – det som kanske är 20-30 år gammalt eller äldre.

Kemikaliedetektiven skrev om Kemikalieinspektionens forum om barn och kemikaliesäkerhet som ägde rum hösten 2011. Där berättade en representant från LEGO att man hade genomfört en omfattande sanering av produkternas innehåll. Ca 100 kemikalier hade plockats bort vilket vid den tidpunkten innebar att de då använde 881 kemikalier i plaster och färger. Jag citerar från Kemikalieinspektionens rapport från forumet:

“Peter Trillingsgaard från Lego berättade hur företaget arbetar för att minimera riskerna och följa gällande regler. Man har bland annat utrett sin kemikalieanvändning, vilket ledde till att fler än 100 substanser togs bort; kvar finns 881 ämnen som framför allt används för att framställa plastmaterial och dekorationsfärger.

Lego har bedömt såväl faror som risker med ämnena och man är noga med att betona att producenterna är ansvariga för samtliga risker – inte bara dem som reglerats i lagstiftningen. En svårighet
i detta arbete har legat i att knyta till sig expertis som både har kompetens inom såväl kemi som
toxikologi och som samtidigt har förståelse för processer i industrin.

Peter Trillingsgaard menade att industrin behöver en helhetsbild över alla material man använder;
det går inte att skapa ett säkert system genom att titta på ett ämne i taget. Lego har nu byggt upp stor
kunskap om sina material, vilket gör att man har ett slags bank av ”positivlistade” ämnen som kan
användas till artiklar för barn. Även andra större företag har sammanställt material som är lämpliga
för barn, och idealet vore att insamlad kunskap kunde göras tillgänglig för alla tillverkare, för att få
bort farliga ämnen från leksakerna. Där är vi dock inte ännu, konstaterade Peter Trillingsgaard.

Sammanfattningsvis står det klart att barn utsätts för farliga kemiska ämnen som finns i leksakerna
och som tyvärr många gånger är okända för importören. Det är positivt att ett leksaksföretag som
Lego visar att det går att ha kontroll över innehållet i leksakerna och det är den vägen övriga företag
måste följa. Det nya leksaksdirektivet innebär att tillverkaren måste ha full kontroll på vilka kemikalier
som används under hela tillverkningsprocessen för att kunna göra en kemikaliesäkerhetsbedömning.
Därmed har leksaker möjlighet att bli den ur kemikalieperspektiv säkraste varugruppen på
marknaden.”

I takt med att marknaden regleras hårdare avseende kemikalieinnehållet och att forskningen upptäcker och synliggör ny kunskap så förändras produkters innehåll. Den bilden är väldigt tydlig när man läser om LEGO:s arbete. Därför tror jag på att vidta försiktighetsprincipen när det gäller äldre plastprodukter, i synnerhet äldre plastleksaker som små barn ska handskas med. Förutom bitarna av ABS-plast så tänk som nämnts tidigare även på att det finns andra material i LEGO-delar bortom de klassiska bitarna.

Sammantaget tänker jag att man kan välja att använda LEGO till sina barn, men att eftersom kunskapen om produktens innehåll har ökat över tid så känns det säkrare att använda lite mer modernt LEGO. Någon exakt tidsgräns är svår att sätta, men kanske att max upp till 5-10 år gammalt kan vara en rimlig fingervisning?

Varje individ får göra sin egen bedömning när informationen är bristfällig. Det finns säkert de som anser att LEGO oavsett ålder är säkert, men där åberopar jag bestämt försiktighetsprincipen och hänvisar också till LEGO:s proaktiva kemikaliearbete vilket resulterat i att, över tid, ett stort antal kemikalier har fasats ut från företagets produktion. Samt att det kan finnas en viss osäkerhet kring ABS-plastens ‘bundenhet’ vid olika typer av påverkan över tid.

Jag hoppas att det här inlägget var givande – speciellt med tanke på att LEGO väldigt ofta är på tapeten när man pratar om plastleksaker. Om du tillhör en av dem som faktiskt orkade läsa igenom hela mastodont-inlägget så vill jag avsluta med ett stort tack för intresset! 🙂

Kemikaliepappans nyhetsbrev är här!
Du får senaste nytt och exklusivt innehåll direkt i din mailbox. Välkommen till den växande rörelsen för en giftminimerad vardag.